Hannover kom till Horses of Steel från Linköping med ett ligamentskada på ett framben, denna skada hade man jobbat med i ett halvår och behandlat

Hans ägare hade samtidigt länge haft en känsla av att något inte riktigt stämde även i ett bakben. Det hade tagits upp vid flera tidigare veterinärbesök, men någon tydlig förklaring hade inte hittats.

Hannover fick komma till Horses of Steel för rehabilitering och under tiden började jag också lägga märke till att hans rörelse bak inte kändes helt normal.

Rehabiliteringen börjar

Till en början fick Hannover gå i sjukhage och hade dagligen behandling på vibrationsgolvet. Vi varvade laserbehandling och Bemer varannan dag och han fick även regelbunden massage.

Vi jobbade även med back on track och magnetpaddar.

Han hade en del muskelspänningar, framför allt kring höfterna, och därför blev massage en viktig del av hans rehabilitering.

Samtidigt höll jag med hans ägare om att det fanns något som inte riktigt stämde i rörelsen bak.

Det var ingen tydlig hälta. Det jag reagerade på var mer en rörelsestörning. I trav såg det nästan ut som att han ryckte upp hasen på det ena bakbenet.

Eftersom ägaren också hade haft den här känslan under en längre tid bestämde vi oss för att åka till Husaby för en ny bedömning.

En gammal skada hittas i bakbenet

På Husaby träffade vi veterinär Torunn och equiterapeut Charlotta, som inte hade träffat Hannover tidigare.

När vi kom dit var ligamentskadan på frambenet läkt. Däremot fanns rörelsestörningen bak fortfarande kvar.

Det blev ett klurigt fall även för Torunn.


Till slut valde hon att ultraljuda gaffelbandet på bakbenet för säkerhets skull. Hannover

var dressyrhäst på högre nivå, och gaffelbandsskador är en typ av skada som kan

förekomma hos dressyrhästar.

Då hittade hon en ganska kraftig och äldre gaffelbandsskada i det övre fästet.

Det innebar att Hannovers ägare faktiskt hade haft rätt i sin känsla under flera år – något

hade inte varit riktigt som det skulle i det bakbenet, även om man tidigare inte hade hittat

orsaken.

Torunns otroliga erfarenhet och fingertoppskänsla gjorde att man äntligen kunde hitta det ursprungliga problemet!

Även Charlottas bedömning och behandling blev värdefull. Hon höll med om att

Hannover var spänd och hade begränsningar kring höfterna och hjälpte mig vidare med

hur vi kunde arbeta med det.


Vi fortsätter rehabiliteringen hemma

Hemma fortsatte vi ungefär som tidigare med promenader, laser, vibrationsgolv, Bemer och massage.

Vid nästa återbesök var Hannover tydligt bättre.

Vi fick därför utöka promenaderna och fortsatte samtidigt med övriga delar av

rehabiliteringen.

Under den här perioden lade jag märke till två ömma punkter uppe på ryggen. Jag

provade att behandla dem med laser och massage, men såg ingen tydlig förbättring.

Vid nästa återbesök var rörelsestörningen inte så mycket bättre jämfört med gången

innan. Jag berättade också för Torunn om det jag hade känt i ryggen.

Hon valde då att röntga ryggen.

Då hittades även kissing spines, och Hannover fick behandling även för det.


När jag tvivlade visade det sig att veterinärens plan fungerade

Efter det återbesöket fick vi rådet att börja sätta igång Hannover under ryttare.

Planen var att börja med fem minuters trav första veckan och sedan öka travtiden med

fem minuter varje vecka.

Jag ska erkänna att jag själv inte tyckte att det kändes helt bra i början. Han kändes

fortfarande inte helt fräsch för mig.

Men jag litade på Torunns bedömning – och det visade sig att hon hade rätt.

För varje vecka som traven utökades blev Hannover bättre.

Vid nästa återbesök såg han betydligt bättre ut.

Vi fortsatte hemma enligt samma plan och lade även till lite arbete på banan.


Ett bakslag – och ännu en pusselbit

Vid nästa återbesök var Hannover däremot snarare lite sämre igen.

Vi hade hållit på länge vid det här laget och Torunn tyckte att det började se mörkt ut.

Vid den här tidpunkten borde han egentligen ha varit helt bra.

Men ännu en gång kom hennes erfarenhet in i bilden.

Hon valde att prova att behandla hasleden, eftersom hon av erfarenhet visste att det

ibland kan finnas en koppling där.

Och den här gången gav behandlingen effekt.

Vid det sista återbesöket var han bra.


Hur har det gått sedan?

Det har nu gått ungefär 2,5 år sedan Hannover kom till Horses of Steel. Han blev

friskförklarad ungefär ett år efter att rehabiliteringen började.

Sedan dess har det gått lite upp och ner. Ibland har rörelsestörningen kommit tillbaka,

och vi har fått anpassa hans upplägg.

Det vi tillsammans har kommit fram till är att Hannover inte mår bra av att stå stilla. Han

behöver hålla igång kroppen och får också regelbunden behandling av duktiga

terapeuter hemma i Linköping.

Idag är Hannover fullt igång igen och enligt sin ägare känns han superfin.


Många pusselbitar kan behövas

Hannovers rehabilitering blev ett bra exempel på hur många olika pusselbitar som ibland

behöver falla på plats.

Den första skadan var tydlig, men den förklarade inte hela bilden. Ägarens känsla av att

något inte stämde bak visade sig vara viktig. Min observation av hans rörelse och

muskelspänningar blev ytterligare en pusselbit, och veterinärens fortsatta utredning

hittade fler saker som behövde tas hänsyn till.

För mig visar Hannovers historia också hur viktigt det är med samarbete mellan

hästägare, veterinär och terapeuter – och att våga fortsätta undersöka när hästen inte

utvecklas som förväntat.

Ibland är rehabilitering inte en rak väg från skada till friskförklaring. Det kan behövas

justeringar, nya undersökningar och nya pusselbitar längs vägen.

Och ibland är det just kombinationen av flera personers erfarenheter och observationer

som gör att man till slut hittar vägen framåt. Framförallt visar detta även vilken otrolig kompentens som finns i Husaby!